Abstract:
Leaving the fossil-fuel resources of the arctic areas untouched is central for avoiding climate change, and the profitability of these resources is a driver of geopolitical tensions. We study how unilateral strategies by an environmentally-conscious country can lead to the avoidance of exploration and extraction of arctic fossil fuels of other countries as well. The mechanism we analyze is one of technological spillovers whereby the market size for arctic drilling technologies determines the costs and thereby the profitability of exploration – if one country enters the arctic this reduces the costs for others. While a country that prefers an equilibrium where all countries enter the arctic has a strategic advantage since it can move first, there are situations and tools that environmentally-conscious countries can use to deter entry. One such case is if the environmentally-concerned countries can credibly coordinate on not entering; we study the conditions and the form of technological spillovers for this to occur. Another is if environmental preferences are unobserved. Then a country that prefers an equilibrium where all stay out can use a pooling strategy and “pretend”, without detection, to be more environmentally friendly than it actually is. This gives it a strategic advantage in deterring entry of others and neutralizes the first-mover advantage of those who do not care about the environment.
Strategier för att undvika arktisk oljeutvinning
Utvinning av fossila bränslen i de arktiska områdena har potentiellt katastrofala följder för klimatet och de möjliga ekonomiska vinsterna är en stark drivkraft bakom geopolitiska spänningar. Denna studie undersöker strategier som en stat med starka miljöpreferenser kan ta i bruk för att få andra att låta dessa resurser ligga orörda. Mer specifikt studerar vi teknologiska sidoeffekter där storleken på marknaden för arktisk utvinningsteknik avgör kostnader och därmed vinsterna av utforskning och utvinning. Det betyder att om ett land väljer att utvinna i Arktis så sänks kostnaderna för andra. Emedan denna mekanism innebär att ett land som föredrar att alla utvinner, för att kunna dela kostnaderna för tekniska investeringar med fler, har ett strategiskt övertag genom att det kan agera först så finns situationer och verktyg som miljömedvetna länder kan använda för att avskräcka andra från att utvinna. En sådan situation är om de miljömedvetna länderna kan koordinera sig att inte utvinna på ett trovärdigt sätt och vi studerar förhållandena och formen för tekniska sidoeffekter som gör detta möjligt. En annan situation är när miljöpreferenserna inte är observerbara. Då kan ett miljömedvetet land ”låtsas”, utan risk för upptäckt, att vara mer miljömedvetet än det faktiskt är. Det ger ett sådant land en strategisk fördel som neutraliserar fördelen, av att kunna gå in först, som icke miljömedvetna länder har.
De politiska implikationerna av denna analys är att länder med arktiskt territorium som är miljömedvetna eller som vill dämpa den geopolitiska upphettningen, definitivt inte ska gå in först eller leda investeringar i teknologi. Dessutom bör de kommunicera att de har starka miljöpreferenser och bilda koalitioner med löften om att inte utvinna tillsammans med andra länder som vill undvika utvinning. Detta möjliggör stark kritik mot speciellt Norges oljepolitik i Arktis.